Om jag vänder mig om. Hjälper ni mig då?
Jag är trött på motströms och tror jag funnit ro nog att vända mig om. Men att följa strömmen blir nog svårt, i bästa fall kan jag plaska lite zick zack men ändå följa med åt det hållet alla andra flyter.
Pengar är ju det eviga gisslet, men det i sig är inte en lösning. Jag har på sista tiden fått en del tankeställare och har lyckats göra en kognitiv kullerbytta åt sidan. Jag är i en annan riktning kort sagt och jag tror jag är något på spåren.
Haft lite energi och lyckats med saker som tidigare var helt jävla omöjligt, utan damptjack. Men det är inte en stabil energi som är evig av sig själv.
Jobb. Ett sammanhang. Lite inkomst. Låter enkelt, men jag har börjat fatta lite hur min hjärna funkar.
Jag måste ständigt utvecklas. Lära mig. Bidra. Tänka. Får jag inte det går jag sönder. Det gör att arbeten där man endast gör sin sak, får sin lön och sen käkar tacos på fredagen inte är något om det inte finns fantastiska arbetskamrater. Helt enkelt så är det att min hjärna när den lärt sig, försöker utveckla saker. Effektivisera, ordna bättre och så vidare. Jag har, när jag jobbat gjort allt för att inte bara göra ett bra jobb. Jag har försökt göra ett fantastiskt jobb. När jag hindras, blir jag frustrerad.
Så högskolepoängen matchar inte de arbeten jag känner till. Min hjärna blir uttråkad och trasig att inte få jobba, och jag ogillar att göra saker som inte fyller någon funktion för människors behov som biologiska varelser. Kultur, underhållning, debatt och så vidare. Vård är inte min grej, men kanske tänka runt hjälpmedel. Eller badrum, badrum är små, och det måste gå att lösa tillgängligheten utan fler kvadratmeter. För måste en toalett verkligen se ut som den gör? Måste saker bevaras om dom är hindrande? Kan inte handfat vara i silikonbaserade material och fälla in sig? Det verkar inte rimligt att vi inte kan utveckla saker vidare.
Möjligheter har jag sumpat fler än många drömmer om att ha. Och de kommer i en strid ström alla dessa möjligheter. Bara jag klarar inte ta tillvara på dom ensam. Jag tänker mer än jag gör saker. Jag är väldigt bra på att tänka, jag är inte så bra på att göra.
Så om jag vänder mig om. Om jag börjar försöka agera på möjligheterna. Hjälper ni mig då? Kanske erbjuda era kontakter, eller bara en fika och stöta och blöta saker till perfektion? Det är aldrig så enkelt som att göra affärsplan och sen köra på den. Det är aldrig svårt tillsammans. Men nästan omöjligt ensam.
Jag har massor att erbjuda. Jag har inget mål bara.